Spännande, lyriskt och lite tokigt

Martin Lagerholm har sett Teater Sagohusets pjäs Sjöflickan och Drakens dotter som riktar sig en 3-årig publik, men även kan uppskattas av äldre i salongen.

BARNTEATER
SJÖFLICKAN och DRAKENS DOTTER |Regi: Margareta Larson | Teater Sagohuset i Lund | Till och med 30/11.

Teater Sagohuset i Lund inleder höstsäsongen med den kinesiska folksagan Sjöflickan och Drakens Dotter, fint regisserad av Margareta Larson och finurligt gestaltad av trion Åsa Ahlander, Åsa Hörling och Oscar Hielm (som också står för musiken i föreställningen). Och mycket musik och rytmik blir det, som brukligt när det handlar om teater för de allra minsta (3-6 år), men här i all sin enkelhet utförd med en konstnärlighet av yppersta klass och genomgående i fin samklang med Lotta Lagerström Dyrssens måleriska koreo­grafi.
I sagan drabbas den lilla byn av svår torka, varför en liten flicka beger sig till toppen av Drakberget där hon upptäcker en sjö. Kanske skulle hon kunna flytta den stora stenen där uppe så att vattnet kunde rinna ned till byn i dalen? För att det ska lyckas måste hon emellertid få tag i nyckeln till stenen, och den vaktas av den stora och en smula knasiga örnen. Men med hjälp av Drakens Dotter, som hon bekantar sig med uppe på berget, kommer det kanske att gå vägen. Går det rentav att blidka den stora draken med litet skönsång?

Den här iscensatta sagan är vacker och poetisk, en föreställning där skådespelartrions mjukt illustrativa spelstil och kommenterande berättarröster (och pratande bastuba) stilfullt smälter samman med Marta Cicionesis påhittiga scenbild, delvis uppbyggd av ljudillustrerande bambuinstrument. När historien så kräver förvandlas en skärmvägg av plåt snabbt till varnande drakmuller, liksom ett stort tygstycke i fonden plötsligt kan rullas ut över scenen och bli ett stormande hav, eller ett par pinnar med fantasins hjälp likna en svår­genomtränglig skog. Det här slags imaginära scenlösningar känns rakt igenom naturliga och som integrerade delar av historien, vilket också understryker föreställningens utmärkta balans mellan det lyriska, det spännande och det litet tokiga.

Martin Lagerholm

Publicerat 12 sep 2011 12:21
Uppdaterad 12 sep 2011 12:28